Bra helg
En ljuvlig försommarkväll. Mörkret har svept in över Kungsör, men luften är ljummen och det doftar sommar. Axlarna svider efter en solig dag uppe i Västanhed, och det känns bra. Det känns som det ska.
Helgen rivstartade med en sväng in till E-tuna med Lillebror i fredags. Vi behöver inte prata om att jag kollade upp tågtider till Arboga istället för Eskilstuna och att vi blev sittandes på tågstationen en timme innan vi lyckades få tag på skjuts in. Väl där väntade Jag-älskar-ljus-mannen och Påven, och det blev en kväll tillslut. Varken mer eller mindre.
Lördagen var sedan vigd åt Köpingsyran. Förpärla hemma hos Tordans päron, traditionsenligt, och det var som vanligt mycket trevligt. Förra året var det Champions Leauge-finalen som dundrade på teven - i år var det Eurovision song contest. I år kändes det som att intresset var större än vanligt bland folket, kanske för att Loreen var så favorittippad, och som tur var hann vi se hennes superstabila insats innan bussen gick in till Köping.
Det var ju klasskillnad om man jämför med övriga bidrag, men jag trodde ändå inte på en seger. Det går ju inte längre att vinna med alla skitländer som röstar på varandra, men jag tippade på en andra plats. Väl inne på öltältet mötte jag Snygg-Johan som yrade (verkligen yrade) om att Loreen vunnit. Jag trodde inte på honom, inte i det tillståndet. Men lite senare fick jag höra från mer tillförlitliga källor (busschauffören) att Sverige vunnit, och det var då för väl. Rättvisan segrade för en gång skull.
Öltältet var annars en mindre katastrof. Vädret var bra, vilket det aldrig annars är, men stämningen var låg. Man brukar ju springa in i gamla kändisar, men jag träffade tamejfan ingen. Inte ens mina vänner. Jag var fan helt själv, kändes det som. Tillslut satt jag med Jone Erixon och Totte Nilsson, som bad mig berätta om Rhodos-resan 2004 och Tre vänner på en soffa. Jag kände mig lite gammal då, faktiskt.
Nåväl, som tur är gick kvällen snabbt, och snart satt man på bussen hem. Klok som jag var undvek jag att ramla in på någon efterfest, eftersom jag skulle upp ganska tidigt idag. Blev som sagt en dag i Västanhed, där Mors dag firades. Blev även lite bad i det 20-gradiga vattnet, vilket var härligt värre. Solen gassade och vattnet svalkade - det bästa av två världar.
Därmed kändes det som att helgen blev lite längre än vanligt, eftersom den var ganska välfylld, men samtidigt kändes den som vanligt alldeles för kort. Helgen skulle inneha en dag till, då skulle den bli perfekt.
Helgen rivstartade med en sväng in till E-tuna med Lillebror i fredags. Vi behöver inte prata om att jag kollade upp tågtider till Arboga istället för Eskilstuna och att vi blev sittandes på tågstationen en timme innan vi lyckades få tag på skjuts in. Väl där väntade Jag-älskar-ljus-mannen och Påven, och det blev en kväll tillslut. Varken mer eller mindre.
Lördagen var sedan vigd åt Köpingsyran. Förpärla hemma hos Tordans päron, traditionsenligt, och det var som vanligt mycket trevligt. Förra året var det Champions Leauge-finalen som dundrade på teven - i år var det Eurovision song contest. I år kändes det som att intresset var större än vanligt bland folket, kanske för att Loreen var så favorittippad, och som tur var hann vi se hennes superstabila insats innan bussen gick in till Köping.
Det var ju klasskillnad om man jämför med övriga bidrag, men jag trodde ändå inte på en seger. Det går ju inte längre att vinna med alla skitländer som röstar på varandra, men jag tippade på en andra plats. Väl inne på öltältet mötte jag Snygg-Johan som yrade (verkligen yrade) om att Loreen vunnit. Jag trodde inte på honom, inte i det tillståndet. Men lite senare fick jag höra från mer tillförlitliga källor (busschauffören) att Sverige vunnit, och det var då för väl. Rättvisan segrade för en gång skull.
Öltältet var annars en mindre katastrof. Vädret var bra, vilket det aldrig annars är, men stämningen var låg. Man brukar ju springa in i gamla kändisar, men jag träffade tamejfan ingen. Inte ens mina vänner. Jag var fan helt själv, kändes det som. Tillslut satt jag med Jone Erixon och Totte Nilsson, som bad mig berätta om Rhodos-resan 2004 och Tre vänner på en soffa. Jag kände mig lite gammal då, faktiskt.
Nåväl, som tur är gick kvällen snabbt, och snart satt man på bussen hem. Klok som jag var undvek jag att ramla in på någon efterfest, eftersom jag skulle upp ganska tidigt idag. Blev som sagt en dag i Västanhed, där Mors dag firades. Blev även lite bad i det 20-gradiga vattnet, vilket var härligt värre. Solen gassade och vattnet svalkade - det bästa av två världar.
Därmed kändes det som att helgen blev lite längre än vanligt, eftersom den var ganska välfylld, men samtidigt kändes den som vanligt alldeles för kort. Helgen skulle inneha en dag till, då skulle den bli perfekt.
Kommentarer
Trackback
