Jag ska nog lyckas

Bonnbränna is da shit! Nu har vi haft fyra megadagar av sol, och det har satt sina spår. Svider härligt.
     Igår var vi ute nästan hela dagen. Blev en utflykt till mina gamla hemtrakter, Björkliden ute vid Ulvesund, för att fira Förskolans dag, och solen gjorde sitt på mina t-shirtsarmar och nacke.
     Väldigt roligt att komma ut dit igen. Jag saknar området med den härliga skogen och de öppna ytorna - och självklart saknar jag barnen. En av mina gamla juveler sa: "Ska du börja här igen?". Jag svarade: "Nej, det går inte, jag jobbar ju på ett annat dagis nu" - men han bara log och sa: "Jo, följ med till gården nu". Det var en liten kniv i hjärtat det, kan jag lova.
      Idag blev vi också ute nästan hela dagen, av naturliga själ, och nu sitter man här med härligt röda överarmar och sorgligt bleka underarmar. Nacken bränner fint, och allting nedanför skriker vitt. Och ansiktet är bra mosigt det med.
      Men här klagas inte, jag älskar det. Men man blir bra trött. Dock finns det inget utrymme för sömn, för nu bär det av inte till E-tuna med Lillebror, in till Jag-älskar-ljus-mannen och Påven.