Vi är på gång

Ja det var reservlagsseriepremiären det - och det blev seger! Wunderbar!
     1-0 hemma mot Kolsva var precis så skönt som det låter - de jävlarna ska alltid ha pisk - och det kändes som att ett mål var lite lite i underkant. Men bara lite. Det viktigaste var ändå segern.
     Jag spelade drygt 83 minuter, då Brorsan bluffade ut mig på slutet då han trodde att jag var skadad, och det kändes väl...hyfsat. Jag hade väl lite problem att hänga med i svängarna ibland, det är ju det där med tempot, men som tur var lyckades man inte ställa till några skandaler.
     Jag gick ut med inställningen att spela så jävla enkelt jag bara kunde, och det lyckades jag ganska bra med. Bäst att spela safe tills stegen blivit lite lättare. Och även fast jag inte for som en jojo längs kanten så är jag ändå nöjd med att jag orkade så pass mycket som jag gjorde, det var en positiv överraskning.
     Nu är det bara att fortsätta och hoppas att det går lättare med tidens gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0