Jag ska nog lyckas

I helgen var det så dags. 10 år har förflutit, och i lördags samlades ett antal av vi gamla nior ifrån Centralskolan för en kväll tillsammans.

      Man har ju tänkt på den här kvällen i ett par år nu, och den har känts så avlägsen. 10 år, liksom - det finns ju inte! Inte än.

      Men nu är det så, och nu kom kvällen. Jag kände mig lite lagom obekväm inför det faktum att träffa en massa människor man inte sett sedan skolavslutningen, och inledningsvis blev det också så obekvämt.

      Fast jag hade grundat rätt bra. Vi träffades några stycken hemma hos mig - Stiffa, Melissa-tjejen, Magda, Ekka, Robin Pettersson och Joel Tingvall - och det var ju trevligt, fast alldeles för kort. Blev nästan att dra direkt in till Stadskällaren, där klassträffen var, och väl där möttes man direkt av en välkomstdrink. Några artiga fraser med människor från förr, och sedan delades vi in klassvis vid middagsborden.

      Dessvärre var vi bara nio stycken ifrån våran klass, vilket var jävligt trist, för det var ju främst de personerna man ville träffa, men det var trevligt ändå.

      Lite roligt att se hur en del personer inte förändrats någonting, medan andra förändrats lite mer. Fast i det stora hela pratade jag inte med så många som jag hade förväntat mig. Det var väl delvis mitt eget fel som höll mig på min kant, men känslan var också den att många enbart hade kommit dit för att träffa just sin klass och sina gamla klasskamrater. Där blev jag lite förvånad.

      Men samtidigt är det väl rimligt att det är så. Man har ju inte blivit mer bekant med personer man inte kände för 10 år sedan genom att inte umgås med dem ett smack på 10 år. Den här kvällen hade jag byggt upp till någonting större än den var, och nu går vi vidare. Mot nästa 10 år. Mot 20-årsjubileumet.

      Äsch, summa summarum blev det en trevlig kväll på Stadskällaren, och en mindre trevlig avslutning på kvällen hemma i Kungsör. Whiskey klockan två hos Snygg-Johan kan bara sluta på ett sätt.