Jag ska nog lyckas

Det var en sån dag då man inte riktigt visste om det var vår eller höst. I skuggan var det definitivt höst - men i solen kunde det lika gärna ha varit mars-april.

      November brukar vanligtvis vara den jävligaste månaden på året, det kan vi väl ändå slå fast, vad är bra med november egentligen? Fast februari är också där och nosar på titeln, men tack vare att den är några dagar kortare så kammar ändå november hem det.

      Fast det är lite annorlunda i år. Lite ljummare och varmare, emellanåt. Till och med min snuva känns som vår. Jobbig, men ändå hoppfull.

      Skit samma, måndagar är ändå tungrodda. Inte bara för att det är måndag, Upp klockan halv sex, öppning klockan halv sju, jobba till klockan två, hem, upp och fika hos Mormor & Morfar, tillbaka till jobbet klockan fyra för måndagsmöte i två timmar, hem, i bästa fall lite lätt käk, träning klockan sju i Sporthallen med styrkebana och löpning.

      Trots det känns det ändå aldrig för jävligt när man väl kommer hem. Jag känner mig nyttig, som att jag levt och utnyttjat dagen. Fast hade jag fått välja hade det sett annorlunda ut på vissa punkter. Men ändå, nyttig.