Nellie
Minns du träden blomma i aprils stora sal. Inga sparvar i världen med ångest den våren. Allting föddes för tidigt, och vi skulle aldrig dö. För vi tog det som ett tecken på att det här var någonting bra.
Minns du havet vi seglar på en junifredagkväll. Inga vågor eller salt, bara åror och sång i rom. Jag kan inte simma, men skulle drunkna för dig ändå. Den där ån var större än i verklighet, och precis så kändes allting då.
Jag minns allt. Alla färgerna då, överallt. Jag minns allt. Nellie, jag minns allt - för du var en del av det
Minns du ängen vi går på en sommarlovsdag. Skolgården levde ännu, och när barnen såg oss förstod dom vad kärlek var. Oh, Nellie, jag vet du såg det, ett ögonblick av resten av våra liv.
Dina händer blev rödare i takt med höstlövstäckena. Jag försökte hålla dig hårdare, men gjorde dig illa. Klockan-3-full mot en lyktstolpe försökte jag rädda oss. Men jag tappade taget, föll omkull, och du var aldrig där igen.
Vi blir aldrig äldre än vi var då, för det är så jag minns oss, men heller aldrig lika unga, och det var längesen.
Minns du natten du ger mig inre lycka med ord. Att allting var för evigt nu och att ditt liv såg en väg i mig. Jag fällde en tår och undrade om jag förtjänade dig, och du gav mig den enda kyss jag velat ha.
Jag minns allt. Jag minns stjärnorna, över oss. Jag minns allt. Nellie, jag minns stjärnorna - för du var bredvid mig då.
Kommentarer
Postat av: Morgan
Bra. Men "Jag kan simma, men skulle drunkna för dig ändå" skulle väl vara lite mer "dramatiskt"? Vinpoesi?
Trackback
