Stolt svensk
Mein godt! Es war eine grossartige leistung!
Det trodde jag aldrig. Inte då. På förhand kändes allting möjligt - men inte då. Inte efter den första halvleken, och inte efter 4-0-målet. Inte ens efter Zlatans 4-1-reducering.
Men när Lustig krånglade in 4-2 så började en sjuk liten förhoppning infinna sig. Den var löjlig och absurd, givetvis, men där fanns ändå en förhoppning.
När så Elmander gjorde 4-3 så kändes det härligt, men surt. Surt, för allting var så onödigt. Det var så onödigt att släppa in fyra mål, för att sedan komma igen och göra tre, för att till sist förlora ändå.
Så missade Sana - och då började jag tro på att vi faktiskt kanske kunde göra det. Men sen drog tiden iväg så jävligt efter att klockan passerat 90 minuter, och tyskarnas maskande gjorde ju inte saken bättre.
Allt detta ledde till att glädjen blev så enorm när Elm skickade in 4-4. Det var ju inte möjligt, men Sverige gjorde det ändå! De trotsade verkligheten, sa "fuck you" till allt det rimliga, och skänkte glädje till ett helt land som snart skulle gå och lägga sig.
Jag och Far bara skrek rakt ut med armarna i luften. Sån är fotbollen. Den gör sånt med människan.
Men vi får inte glömma att Sverige var ett juniorlag i första halvlek. Nej - ett pojklag. Det var män mot pojkar. Jag visste att vi inte var lika stabila som för några år sedan, men jag trodde inte att vi kunde uppträda så ängsligt och uppsnurrat.
Vi behöver ju två nya mittbackar, så är det ju. Så det får gärna blomma upp ett par alternativ, helst inom de närmaste veckorna så att vi hinner spela in dem. Sedan måste vi få ett dugligt komplement till Zlatan, det går inte längre. Jag tror inte Elmander kommer tillbaka, eller blir så bra han borde vara. Och Sebastian Larssons form i landslaget är ett fall för Efterlyst. Wernblom hängde inte med igår, det var tydligt - och Elm, ja, ingen kan ta ifrån honom den glädje han skänkte med sitt mål, men utöver det vet jag inte vad han tillför i en startelva i landslaget.
Jag är inget fan av Källström, men igår var han bra när han kom in. Frågan är om han hade varit lika bra om han startat? Jag tror att han måste vara sådär, lite förbannad och fylld av "jag ska fan visa dem"-attityd. Jag har då aldrig sett honom lika taggad som igår. Nej, jag vurmar fortfarande för min darling Anders Svensson, och sedan måste vi lösa vem som ska spela bredvid honom.
Ja, nejmen jo, annars ser det väl bra ut. Vi behöver fixa det där, sen ser det nog bättre ut.
Kommentarer
Trackback
