Jag ska nog lyckas

Seriepremiär i söndags, borta mot Adolfsberg på Behrn Arena i Örebro - och det kunde ju ha gått bättre.

      Förlust med 3-0, efter en av de sämre insatserna på mycket länge. Det var på många sett obegripligt. Okej att man kan spela dåligt, men vi gjorde såna misstag som jag knappt trodde vi kunde göra. Inte i en seriepremiär, i alla fall.

      Defensivt var det svajigt, vilket var en mycket ovanlig syn, och offensivt hände det inte mycket.

      Dock verkar alla rörande överens om att detta aldrig mer ska få upprepas. Jag hoppades på vinst, trodde kanske mer på ett oavgjort resultat, en snöplig förlust fanns också med i beräkningarna - men inte detta. Inte en sådan förnedring, som jag faktiskt tycker att det var.

      Men va fan, nu är det borta, historia, utagerat - nu tittar vi bara framåt. Hemmaderbyt mot Köping som skulle ha spelats, rekordtidigt, redan nu till helgen verkar inte bli av. Eller kanske. Klart är i alla fall att Runevallen inte väntas bli spelduglig, så det dröjer eventuellt till nästa seriematch.

      Idag spelade i alla fall b-laget träningsmatch borta mot Stora sundby, på gräs, och där blev det en komfortabel seger med 6-2. Efter en match på bänken i söndags var det skönt att få spela 90 minuter, som vänsterback, och det gick väl okej. Mest glädjande var att knät inte låste sig en enda gång, trots den ojämna gräsplanen. Gött!

      Nåt annat som är gött är Blåvitts inledning i Allsvenskan. Serieledare efter tre omgångar, noll förluster, noll insläppta mål och ett förtroendeingivande spel. Det luktar pyttipanna om Blåvitt i år.