Jag ska nog lyckas

Sicken trist lördag det blev. Sicken trist.

      Vi åkte på en ordentligt tung förlust hemma mot Arvika med 4-1. Förlusten i sig var en sak - men det var sättet vi gjorde det på. Herregud så tamt.

      Jag kan, återigen, inte förstå hur det kan skilja så mycket på oss som lag från förra året. Det är nästan exakt samma trupp, och i princip samma startelva - men det är inte samma lag. Det finns ingen energi och ingen glädje, känns det som. Det är bara besynnerligt.

      Nu jävlar måste vi ta oss en rejäl funderare på hur vi ska ta oss vidare från detta.

 

Och inte blev det bättre på kvällen, i Eurovision. Fast, okej, där hade man väl inga höga förhoppningar - men att Europa skulle ha så usel smak att till och med en falsettsjungande opera-rumän kom före oss, det trodde jag inte.

      Vår låt tillhörde ju bland de bättre, tillsammans med Danmark, Belgien och Italien - och det säger jag inte för att jag är svensk, jag hade till exempel förståelse för att Europa inte diggade Las Vegas med Martin Stenmarck och This is my life med Anna Bergendahl för några år sedan - så därför var ju en 14:e plats horribelt.

       Men, men...vi skötte oss som värdland i alla fall. Se och lär hur ett underhållningsprogram ska se ut, Europa.

 

Fast vi vann i alla fall semifinalen mot Finland i hockey-VM - även fast vi inte kunde se den på grund av matchen mot Arvika.

       Dock var det väl inte så mycket att se, tydligen, inte som rysar-kvarten mot Kanada. Men det hade ju ändå varit roligt.

       Men det viktigaste är ju nu ikväll. Finalen. Alla menar ju att Tre kronor är favoriter och så - men jävlar anamma, Schweiz ska inte underskattas. Det kan gå hur fan som helst - och jag har en dålig magkänsla.

       Nåväl, spännande ska det bli.