Jag ska nog lyckas

En halvtimme kvar till den viktigaste fotbollsmatchen för Sverige sedan EM-slutspelet förra året. Det känns. Jag har varit pessimistisk, tänkt att det nog inte går...men nu börjar jag bli hoppfull. Jag måste. Måste tro att det går.

         Matchen i fredags såg jag inte mycket av, då vi inte hann fram till Berghamn i tid till avspark. Men jag hörde desto mer på radion, och det är bra mycket jobbigare än att se på teven. Det är jobbigt att inte se hur pass bra eller dåligt och farligt och nära situationer är - det enda man har att gå på är radiokommentatorernas ständiga falsett över minsta lilla grej. Då blir det jobbigt.

         Men det gjorde inte så jävla mycket att man missade 60 minuter av matchen, så här i efterhand. Det är ikväll det gäller. Annars var det en bra helg vid Höga kusten. Vi kom alltså fram på fredag kväll, och på lördagen åkte vi till Örnsköldsvik och tittade på Modo-Skellefteå, där Modo torskade med 3-0. Bra stämning ändå.

 

         Söndagen bestod av utvändigt jobb på Storebror Thomas hus, fram till eftermiddagen då det bar hemåt igen. En helg som försvann snabbt, men så är det ibland.

         SKIT I DET NU!!! Nu är det match. ÅRETS match! Snälla ni gula och blå, ge oss anledning att gråta av glädje. Jag tror på er.

         Bara 25 minuter kvar. Fy fan i helvete så satans nervös jag är.