Rabalder
Igår äntrade jag Kungsörs nya konstgräsplan, på riktigt, för första gången. En underbar matta som kommer att göra den långa, mörka och tunga försäsongen betydligt lättare och roligare. Men det känns i benen idag, då vi haft en tids ledighet.
Sedan var det Fotbollsgalan, som blir tristare för varje år som går. Zlatans åttonde Guldboll var lika givet som kaffe på morgonen, och någon motivering hade knappast behövts. Det hade kort och gott räckt med: "Grattis, Zlatan Ibrahimovic."
Blev ju också lite rabalder efter bil-gåvan till Anders Svenssons för hans landskampsrekord. Trist. Det var en fin gest, som utfördes klantigt. Känns lite som att Therese Sjögrans landskampsrekord nu kommer att belönas med armbågen, vilket säkerligen inte var den ursprungliga tanken.
Skönt att Ken Rings tal gick hem. Han är en pojke med hjärtat på rätt ställe, tror jag, som ibland har lite otur när han tänker efter...efter.
Kens dag i Så mycket bättre i lördags var också fint. Mycket känslor. Som Titiyo sa, det känns som att han levt flera liv - sina blott dryga 30 år till trots. Ett jävla öde, som förhoppningsvis ändå landat, och fortsätter landa, ganska bra tillslut.
Av tolkningarna så bleknar ju alla andra i jämförelse med Titiyos framträdande. Så brutalt, så fint. Att en fjäril dök upp framför Ken i samband med raden "Jag hoppas du är stolt när du ser Ken från himlen" - det var nästan overkligt vackert.
Härligt ändå med den urflippade avslutningen, i form av Ebbots tolkning av Allan Ballan. Vilka jävla version, han är ett sant geni.
Kommentarer
Trackback
