Jag ska nog lyckas

Halloween det var, och Alla helgons dag.

      Så mycket Halloween blev det ju inte för egen del. Ingenting alls, faktiskt. Man såg ju en del bilder på Facebook om maskeradpartyn hit och dit - men jag vet inte om jag är så mycket för det där. Inte just nu, åtminstone.

      Men fest blev det. Eller mer en form av sammanslutning. Vi var hemma hos Kocken i fredags - jag, Tröttman, Påven, och lite senare även Storebror - där det bjöds på god mat och lite klassiskt grabbhäng. Det liksom alldels lagom, och ändå underbart i det lilla. Vi ses ju alltmer sällan, vi allihopa - och även fast vi inte var allihopa den här gången heller så var vi mer än vanligtvis, och kanske närmar vi oss någon form av mer kontinuerligt umgänge igen. Mer sällan än back in the days, mer oftare än på sistone.

      Att kvällen slutade med fem stygn på akuten får man liksom hacka i sig då.