Jag ska nog lyckas

Min vana trogen måste jag ge mitt yttrande kring årets upplaga av Så mycket bättre, som jag catchade upp på tv4play igår.

       Det har hunnit bli fjärde säsongen, och årets artister känns som det mest kompetenta men också det mest ointressanta hittills. Tolkningarna är jag inte oroade över, det kommer garanterat att levereras - men det finns liksom inga karaktärer, inga intressanta figurer. Vi har tidigare haft Di Leva, Christer Sandelin, Laleh, Olle Ljungström och Magnus Uggla - udda figurer som bidragit till skratt och fascination. Nu, i år, är det mer proffs som lirar. Visst, Ebbot är ju sannerligen en karaktär, och han kommer att få bära mycket av det udda på sina axlar - men han känns ändå för intelligent och medveten. Däremot är ju Ken Ring ett vandrande nöjesfält, och jag hoppas att han får något form av genombrott hos den breda publiken. Jag tror att det skulle vara fint för honom.

       Nåväl, det kanske blir skitbra, vad vet jag.

       Först ut att hyllas var den levande svenska legenden Lill Lindfors, och även om jag varit imponerad över hennes vitalitet och drivkraft tidigare så blev jag än mer förtjust i henne. Där kan vi snacka om ett proffs!

       Ebbot svarade, som väntat, för den bästa tolkningen när han rockade till den gamla schlager-låten Fri som en vind alldeles klockrent. Agnes gjorde också någonting intressant och snyggt av En sån karl. Titiyos, Ulf Dagerbys och Bo Sundströms versioner var däremot ganska beiga och tråkiga - men Ken Rings tolkning av Rus blev man i alla fall lite glad och partysugen av.

       Nästa artist att tolkas är Bo "Bo Kaspers orkester" Sundström - och det kan bli intressant. Ska bli mycket spännande att se vad artisterna gör av hans jazziga små låtar. Hoppas på någonting oväntat och väldigt bra.