Jag ska nog lyckas

Så är vi inne september - och det verkar som att träden har koll på det. Så fort vi vände blad från augusti till september, ja nog fan skulle träden börja gulna och löven falla. Helt otroligt!

       Så var det i alla fall uppe i Västanhed, dit jag tog min flykt till igår. Väldigt skönt att få gå loss med trimmern och slippa tänka på dumheter, och solen sken så det blev ett dopp i Hedströmmen också. Inte så skönt, men otroligt välbehövligt. Behövde skölja av mig lördagen.

        Ja, jisses, det blev ju ingen superdag, den där lördagen. Först en svidande förlust mot Villastaden i slutminuterna - och sedan en galen kväll. En enkel analys av matchen är väl att Villastaden spelade bra medan vi spelade för dåligt. Oavgjort skulle vi dock ha fått, men vi slarvade till det.

        En analys av kvällen är svårare. Tanken var att jag skulle ta det lugnt, och jag trodde att det var lugnt. Men som att vända på en enkrona så grep mörkare krafter tag om mig, och jag gick från salong till Donkey Kong. En fantastisk missräkning som plågat mig i dagarna två. Jag vill ju inte vara den där dryga sviniga apan som inte kan bete sig som folk, men jag saknar förmåga att stoppa honom ibland. Vilken sopa man är.

        Jag vill dock minnas att jag hade jävligt roligt, men det var jag väl antagligen ensam om att tycka. Jag menar ju inget illa. Jag blir bara så glad vid såna här tillställningar med massor av människor som man tycker om. Alldeles för glad. Så glad att jag glömmer bort att njuta. Jag bara kör utan att tänka på att man måste bromsa ibland.

         Men jag kommer igen. Ni kan hata mig i en vecka, Kungsör - men på lördag så älskar vi varandra igen. Okej?