Jag ska nog lyckas

Jag tycker mycket om den här skarven mellan sommar och höst. Allra helst nu i år, då vi haft ovanligt varmt ovanligt långt in i september.

        Det som är så härligt är den här ljumma temperaturen tillsammans med den krispiga luften. På sommaren, när det är som varmast, så tenderar ju luften att bli helt galet klibbig och man stånkar och svettas som en gris. Men inte nu, på sensommaren. De kalla morgnarna gör luften svalare och friskare, och när solen sedan väl börjar värma så blir det en underbar kombo.

        Jag gillar ju att få pälsa på mig lite lätt också. Inte så mycket som på vintern, men lite mer än på våren. Vanligtvis brukar det vara så i alla fall, men än så länge så råder tyvärr sommarkläderna, mer eller mindre. Shorts igår och shorts idag. 10 september. Det får man ändå gilla.

 

Jag tycker också mycket om tisdagar. Ingen fotbollsträning gör tisdagar till en ledig kväll - men likväl blir det fotboll ikväll. Sverige mot Kazakstan ikväll, och jag är inte lugn. Jag borde kanske vara mindre orolig än jag är, men historien har visat jag inte riktigt kan lita på detta dagens landslag. Vi blandar och ger.

        Just därför ska det bli lite roligare att titta ikväll, eftersom man är lite nervös. Men Zlatan hänger nog, framspelad av den underbara Anders Svensson. Kanske även Per Nilsson knoppar dit en på huvudet. Eller Kacanicschlichichc.