Jag ska nog lyckas

      Långfredagen var det fotboll. Bortamatch mot nykomligen Bosna-92 - och det var jävlar i min lilla låda ett satans lag till att gnälla. På det mesta. Ruffigt spelade de också, pojkarna. Men vi var kontrollerade. Tror de fick strax under 200 gula kort, medan vi bara fick ett. En seger som dock inte gav några poäng. Matchen då? Ja den slutade 2-2. När vi summerar säsongen så kommer nog det här vara en match som vi känner att vi borde ha rott hem - men som den såg ut får vi vara nöjda med en poäng. Vi spelade bra i första, tog ledningen två gånger om, men lik förbannat var det ändå 2-2 i halvtid. En o-vaken försvarsinsats plus en horribel straffspark gjorde att Bosna fick nätrassel. Men i andra tog de faktiskt över, och vi fick svettas för att klara det. Nåväl, fortfarande obesegrade efter två omgångar. Dessvärre även ovunna - men det kommer!

       Påskafton spenderades uppe i Västanhed på dagen. Hade tänkt mig ett premiärdopp i Hedströmmen, men då handen dog av skräck när jag doppade den i vattnet så bestämde jag mig för att skjuta på det. Ett moget beslut. Sedan såg vi två svarta mambor. Det måste det ha varit - eller världens största huggormar, utan mönster. Väste åt oss gjorde de också, fanskapen. Mycket olustigt, måste jag säga.

       Kvällen avverkade vi hemma hos Kocken för grillning och Singstar. Bra kväll. Rolig.

       Dagen därpå, gårdagen, påskdagen, vankades det först dop i Västerås för Calle kusins dotter Ebba. Därefter drog vi över till Storebror Thomas där det var kalas för Brorsdotter Freja som fyllde 5 år. Man var rätt mör när man kom.

       Och idag...ja då sitter jag här. Första grästräningen ikväll på Runevallen. Härlig känsla.