Jag ska nog lyckas

Oh la la. Jag har tur. Det är inte ofta jag är sjuk. Inte nu, inte förr heller. Jag tror att jag gick flera år i lågstadiet utan att missa en skoldag. Jag har klarat mig bra genom åren. Men nån gång, då och då, drabbas även jag. Som i torsdags.

       Vaknade och kände mig inte helt genomhärlig i kroppen. Mådde inte dåligt så, men det kändes...oroligt. "Skit i det" tänkte jag och åkte i skolan, eftersom vi hade en redovisning som var tvunget att genomföras. Och sedan sket jag. Men, jag hann i alla fall genomföra redovisningen, då vi lyckligtvis var först ut av alla tolv grupper. Sedan åkte jag hem och bäddade ner mig. Magsjuk. Kan man känna sig mer eländig än när man är magsjuk?

       Men jag visade motståndskraft och var på benen igen redan dagen därpå. Halvt tillbaka. Trodde såklart inte på att få vara med i helgens match mot Juventus - men då flera andra i laget saknades på grund av skada och sjukdomar så blev det så ändå. Om jag hade fått spela en längre tid i matchen så hade jag nog gått under, men nu blev det lite drygt en kvart - och det räckte till. Var helt slut efteråt, hade inga krafter alls.

       Dessvärre förlorade vi mot tippade topplaget Juventus med 2-1, och det efter en till stora delar väl genomförd match. Vi försvara oss, ånyo, väldigt bra och lyckades stoppa deras giftiga offensiva spelare - men tyvärr orkade vi inte riktigt att hota tillräckligt framåt. Vi fick ändå in en reducering med kvarten kvar av matchen, och försökte verkligen forcera in en kvittering. Men vi orkade inte riktigt. Trist, men om detta skulle komma att vara ett av seriens topplag så är insatsen ändå ganska godkänd.

       Nehe, tillbaka till hemtentan då?