Hej igen, dagboken

The Lord blessed me with a vilodag idag, i form av att skolan hade studiedag. Inget jobb, med andra ord - vilket var precis vad doktorn hade ordinerat, efter att ha suttit två dagar i helgen och gnolat och skrivit på terminens andra hemtenta till mitt eget pluggande.
       Till min vana trogen hade jag skjutit upp skrivandet fram till...ja så jävla långt det bara gick. Jag hade ändå ett inre lugn, blandat med ångest och panik - men det gick bra! Eller...det gick. Trodde jag skulle ha ett bättre humm om min egen insats efter att ha avverkat en hemtenta - men precis som förra gången så har jag ingen aning. Då trodde jag att det lika gärna kunde bli underkänt som godkänt - och jag fick VG! Nu känner jag likadant, men jag hoppas verkligen på att bli godkänd.
        Uppgiften denna gång var att skriva om en av alla pedagoger/filosofer/tänkare som vi läst om under den senaste delkursen - och mitt val föll slutligen på Pestalozzi. Ni vet. Ja han hyste en enorm kärlek till barnen i alla fall, och jag tyckte han verkade vara en väldigt sympatisk figur - och inte minst en naiv drömmare, vilka jag är väldigt svag för.
        Så nu svävar jag i ovisshet tills betyget kommer - men jag känner bara lättnad att det är över. Nu ser jag fram emot nästa delkurs, som går i estetiska färdigheters tecken. Sång, musik, dans, sagor, bild och hela fadderullan. Ska bli intressant.
 
Och! Till något annat. Vi är i dessa tider då deltagare till årets stora program börjar droppas. Mitt egna silly season, kan vi säga.
         Let's dance har ju redan börjat, så det skiter vi i. Mästarnas mästare rullar för fulla muggar, så där får vi vänta på nästa säsongs deltagare, men jag tror och hoppas på både Gunde Svan och Frank Andersson. Hittills har det varit en bra säsong, med Tommy Söderström som solklar favorit - både nu och då det begav sig i mitten på 90-talet med alla hockeybilder, alltid Söderström framför Tommy Salo. Sedan spelas ju Stjärnorna på slottet in på sensommaren, så även där få vi nog vänta några veckor innan det börjar hända något på deltagar-fronten.
         Alltså...det jag ville komma till är ju Så mycket bättre, som börjar ta form. Orup är ju klar, och det gillar jag, honom har jag önskat en längre tid. Han är ju både folklig och småcool, som Plura, Ulf Dageby, Mikael Wiehe och Miss Li.
         Även Amanda Jensen är klar, och henne gillar jag också, och hon får väl fylla ungdomsplatsen som Darin, Agnes och för all del även Laleh haft. Därefter presenterades Ola Salo, och nog har jag haft honom i tankarna genom åren, så det blir nog bra.
         Sedan påstås det idag att Carola är klar, och det är klart att man förväntat sig att hon kanske skulle vara med något år, även om jag trodde att hon själv ansåg sig "för stor" för Så mycket bättre - och det är väl ingen drömartist, men det får väl gå. Hon får väl fylla den folkkära platsen som Ledin, Lill-Babs, Uggla, Lasse Berghagen och Lill Lindfors haft.
         Vidare spekuleras det om Oskar Linnros, Lisa Nilsson och Kleerups medverkan. Kleerup - okej. Han får väl fylla bad-guy-platsen och berätta om sina skandaler och bjuda på sköna kommentarer när det krockar med de andra (läs; Ken Ring och Olle Ljungström). Men Oskar Linnros, nej tack så mycket. Vi två har aldrig g:at rent musikaliskt, och han är ingen personlighet i den bemärkelsen att han skulle tillföra något, tror jag, så det vore en besvikelse. Lisa Nilsson - gärna, men då i förmån för Carola. Inte för att de lirar i samma musikaliska rum, men för att de tar ut varandra på något sätt.
          Nej, jag vill ha någonting extra. Något bra, och helst "skönt". En Ebbot eller (nåja) Di Leva. Varför inte...Stefan Sundström eller Wille Crafoord?
          Nina Persson hade varit grym, men hon tackade ju nej. Andra önskningar jag haft genom åren är Björn Skifs, Tommy Körberg, Robyn, Pelle Almqvist och Per Gessle. Tyvärr tror jag Gessle ser sig för fin och stor och bra för detta sammanhang, vilket går att diskutera, men jag tror att han är lite snobbig på det sättet. Håkan Hellström vill jag inte ha med, för det skulle förstöra så mycket för mig, även fast jag älskar honom. Mauro Scocco hade varit enormt grymt, på alla plan, men han vägrar ju. Lundell, Thåström, Winnerbäck och Jocke Berg är det ju bara att glömma.
           Nej, det får bli som det blir, och ibland blir det oväntat bra, när oväntade artister tackar ja, och det ser väl just nu halvlovande ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0