Jag ska nog lyckas

Jag mår bra av köpa saker. En del uppfattar mig som snål, och det är jag nog i vissa lägen. Jag tycker mycket lite om onödiga utgifter - som att tanka bilen full, att betala för Spotify eller att beställa hemleverans för pizza. Jag gör det bara inte.

        Jag tittar inte aktivt efter extrapriser när jag handlar mat, och väljer oftast inte det billigaste - men jag handlar aldrig jättedyr mat. Att betala räkningar är en sorg. När saker börjar röra sig över 1000 kronor så får jag svår ångest, vad det än gäller - och det bär mig emot att betala 159 kronor för ett fotografi för att förnya körkortet.

        Men att handla små saker, då och då, det gör jag gärna - även fast det ofta tenderar att smyga sig uppåt 500 kronor åt gången. Jag mår bra av det, att handla. Det är en härlig känsla att fylla en varukorg med livsmedel, och att spontanhandla kläder för ett par hundringar skänker mig ett välbehag som jag har svårt att få någon annanstans.

         Det är inte ultimat när man är en fattig student med ett halvtidsjobb - men jag måste. Det handlar inte om att jag är oekonomisk eller oansvarig - jag väljer hellre att handla lite små saker här och där och istället lever lite snålt inom andra områden. Jag måste ha det där, den där vardagslyxen, de där små sakerna som piggar upp den annars strama och gråa vardagen.

         Alltså, det skulle aldrig falla mig in att köpa ett Playstation - hur roligt det än skulle vara - och jag har ännu inte inhandlat någon ny dator, trots att skärmen spruckit på den gamla - eftersom det finns ju sladdar att koppla till teven! Men att köpa ett par nya solglasögon, fastän jag redan har ungefär 30 stycken, eller att köpa nya skor eller jeans, som jag redan har till maximala bristningsgränsen - det gör jag gärna!

         Den där vardagslyxen, den måste man vara rädd om.