Andas ut för att senare kunna andas in

Känner mig smått released. De två första examinationerna i utbildningen skulle skickas in igår, eller deadline låg vid midnatt, och detta var någonting som jag våndats inför. Prestationsångesten har sköljts över mig om och om igen, och min vana trogen så fick jag inte ur mig ett ord förrän det började bränna i knutarna. Jag hade förhoppningen om att kunna börja i tid, för ovanlighetens skull, att ha gott om tid och göra färdigt i god tid - men självklart satt jag där på söndagsmorgonen och fick börja från noll.
       Samtidigt behöver jag det där. Jag behöver känna pressen för att prestera, åtminstone när det gäller plugg och skrivandet. Så var det i grundskolan och gymnasiet också. Fast sedan när jag sitter där och har kommit med någonting jag känner håller och är bra, och tiden rinner iväg, så förbannar jag mig själv att jag inte började lite tidigare.
        Men det gick nog bra. Eller, det kanske inte gick alls. Jag vet fan inte. Som vanligt. Jag är självkritisk till tusen, men har svårt att se när jag gjort någonting bra. Jag är faktiskt mest nöjd att jag fick ihop någonting över huvud taget. Nu känns det skönt, som att man kan andas ut. Fast ändå är det inte lugnt. Redan till på torsdag är det massor att göra i skolan. Dock är det sportlov, vilket innebär att jag inte jobbar någonting den här veckan. Men högskolan har ju inga lov, så mina studier fortsätter som vanligt.
 
Inte är det lätt att plugga när det är OS heller. Men jag fick offra det. Tremilen i lördags blev ju snabbt ointressant, eftersom Kalla inte orkade hänga med i täten, och femmilen igår missade jag tiden på, och det gjorde väl inte så mycket heller. Hockey-finalen fick jag springa emellan och titta på - och som det urartade sig så var det ju inte så spännande. Kändes aldrig som att Tre Kronor hade någonting med guldet att göra när matchen drog igång.
        Nu är slut på vinterolympiaden för den här gången, och det blev ju ett roligt sådant med alla skidframgångar. Vi dansade en vecka, kan man säga - och det är ju verkligen inte kattskit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0