Jag ska nog lyckas

Det var ungefär 10 år sedan det här konceptet med deltävlingar i Melodifestivalen kändes fräscht. Då hände det ju faktiskt att det levererades låtar som gick att gå bananas till på Riddarnas förfester, via mina Jippi jäh!-skivor. OCH - utbudet av artister var emellanåt intressant och varierat. Men det är längesen, och för varje år som har gått så har det blivit lite sämre hela tiden.

        Numera handlar det ju om ett forum för Hitz for kidz-artister som Yohio, Oscar Zia, Anton Ewald och allt vad de heter - en plattform för att kränga en ny skiva och ytterligare en sommarturné med RixFM. Jag blir lite brydd över den utvecklingen.

        Yohio hade en refräng som lät lovande i en och en halv sekund, Elisa var så mycket dansband att det nästan blev parodi på dansband, den där killen som dansat bakom Eric Saade, Anton Ewald och Oscar Zia såg ut och lät som Eric Saade, Anton Ewald och Oscar Zia, tjejen som gick till final med Songbird-låten var ju väldigt intetsägande med en försiktig låt - och Helena Paparizous låt sken upp i refrängen men försvann i verserna. Den låt som låg mig varmast om hjärtat, Bygdens son med The Ark-Sylvester, kom såklart sist - och det hade jag väl nästan räknat med. Det brukar vara så.

        Humorn då? Nej. Fast inslaget med danskarnas planering av Eurovision framkallade ett litet fniss i avdelningen "dialekt-humor".

        Programledarna då? Ja, jag gillar ju dem, Anders Jansson i synnerhet, men det var allt lite nervöst och taffligt mellan varven. Dem blir nog bättre dock, med tiden. Tveksamt om man kan säga det om de resterande bidragen.