Jag ska nog lyckas

Jag försöker hitta ord för 2013, försöker sätta fingret på vad det var för år. Men det är svårt. Kanske var det året då ingenting hände? 2013 - det bortkastade året? Rent känslomässigt känner jag ingenting. Jag minns till exempel 2009 som ett fint år, 2010 var ett omvälvande och utvecklande år, och jag minns 2011 som bedrövligt. 2013 känns som varken eller.

       Jag minns att det var en seg, kall och utdragen vinter - så jävla utdragen att den körde över våren som snabbt fick ge vika för sommaren. Det var illa, kommer jag ihåg, och just den där perioden mellan januari och april hände det nog inte så mycket. Det var väl jobb, fotboll och...inte så mycket mer.

       Jag jobbade kvar, efter en del om och men, inom förskolan på Västergårdarna - men jag fick gå ner i tid. Där var jag kvar terminen ut, och i maj började jag även jobba i förberedelseklassen med de barnen som kommit till Sverige och nu skulle lära sig svenska.

        I maj bar det också iväg till Paris, med Storebror Thomas och Brorson Erik, för en weekend - och det var en fin upplevelse med Effieltornet, Notre Dame, sniglar och Mona Lisa bland annat.

        Sommaren kom med besked, och höll i sig. Vädermässigt var det den bästa sommaren på mycket mycket länge, och den höll ju nästan i sig in på oktober tamejfan.

        Det blev en vecka i Tylösand igen, denna gång i en lyxig trailervagn tillsammans med Kaggen, Lillebror och Kocken, och det blev en trevlig sådan. Inte legendarisk, men trevlig. Veckan följdes av en ny uppe i stugan i Berghamn, och sedan var det mest sommar as usual med sol, grillning, öl och fina dagar. Jag minns att jag var bedrövad i slutet av augusti då semester-Sverige började återgå till jobbet som vanligt, så med andra ord hade jag nog en ganska fin sommar.

         När höstterminen började så jobbade jag plötsligt inte inom förskolan längre, mer eller mindre för första gången sedan jag slutade gymnasiet 2005. Men jag fortsatte i förberedelseklassen, och trivdes väldigt bra. Det passade också bra att jobba mindre, eftersom att jag började en skrivarkurs som tog lite tid. Men det var en givande kurs som lärde mig en hel del små grejer. Det viktigaste var dock kravet på att prestera varje vecka, i form av nya uppgifter och nya texter som skulle skrivas. Det var nyttigt för mig och mitt skrivande.

          Vad det gäller förberedelseklassen så fick den upp mitt intresse för språket, och det ledde vidare till att jag sökte högskoleutbildning som förskolelärare med interkulturell profil. Jag blev antagen, och nu vet jag vad jag ska göra de närmaste tre åren.

          Hösten var grymt fin, så fin som hösten ska vara men som den sällan är. Myckt sol och lite regn. Men den gick fort, den rackaren. Vips så var det december, och det vet man ju att när det är december så är man bara några dagar ifrån jul. Mycket riktigt, nu sitter man här i januari och tänker tillbaka på det fina avslutet på året.

          Fast vinter blev det ju aldrig. Vad hade vi, ett par dagar med snö? Annars har det varit grönt. Nu spelar det ju ingen roll, men hade varit fint med lite snö till julen. Nåväl.