Jag ska nog lyckas

Jag har alltid varit fruktansvärt dålig på att slänga saker. Mitt barndomsrum var ett uppsamlingslager för mängder av små och stora saker som kommit i min väg under livet. Jag sparade på allt! Dels hade det med nostalgi att göra, vissa saker kände jag att de framkallade minnen och jag visste att det var minnen som jag skulle komma vilja ha kvar i framtiden. Sedan hade jag en märklig känsla kring att alla sakerna hade ett liv, och att de skulle bli sårade om jag slängde bort dem. Kanske att jag blev påverkad av att ha sett Trasdockorna på tv? Men det gick lite överstyr när jag till och med började spara på skräp. Alltså bokstavligt talat SKRÄP.

       Nåväl, men åren har jag blivit något bättre. Jag är inte fullt lika sentimental längre kring mina grejer, även fast det ibland bär mig emot att slänga saker jag haft i min ägo en lång tid. Då gör jag processen kort och slänger snabbt för att sedan genast börja tvångstänka på någonting annat.

       När det gäller kläder har jag dock fortfarande otroligt svårt för att slänga eller skänka bort. Kläderna är så tydliga eftersom man burit dem tätt intill sig, och i mitt fall under väldigt många år. Jag hade till och med svårt att slänga mina gamla pyjamasar från när jag var liten, trots att de på inget sätt alls passade längre. Det har väl med det där med minnena att göra.

        Igår fick jag däremot ett ryck och började rensa. Det var en långsam process, men det var tvunget att ta tid, varje plagg vägdes noga inom mig. Tillslut hade jag i alla fall fått ihop tre påsar. Det är kanske inte så mycket om man ser till anatalet klädesplagg jag äger - men det var mycket för mig! Jag var ganska brutal, om jag får säga det själv. Även fast jag kände en viss "kan vara bra att ha"-känsla så tacklade jag oftast bort det. Men det var jobbigt ska ni veta! Jag vet inte om jag är annorlunda eller om jag bara har ett gott minne - men varje plagg bar mer eller mindre på en historia. Den randiga t-shirten som jag mindes att jag hade på en fest hemma hos m0e i Eskilstuna runt 2008, den V-ringade gråa tröjan som jag trivdes så bra i sommaren 2007, jeansen som jag hade en oförglömlig vecka i Halmstad 2008 med, och den svarta skjortan som jag haft så många oförglömliga kvällar och svettats litervis i på Rolling rock och Lotus mellan 2005-2007. Men det allra jobbigast var mina favorit Nudie-jeans som jag köpte av Vampyren 2007. Dem har jag burit med kärlek må ni tro. Dock inte de senaste två åren - de har helt enkelt varit för söndertrasade. Jag har försökt att sy och plåstra och joxa och limma med jeans-lim - men det har inte fungerat. Ändå sparade jag dem. Tills igår. Fan, det är nästan så att jag börjar ångra mig.

        Vissa kläder räddades faktiskt av "kan vara bra att ha"-känslan - MEN DE KLÄDERNA KAN FAKTISKT VARA BRA ATT HA, PÅ RIKTIGT!!!! Om så vid endast ett enda tillfälle, någon solig dag i maj, något år i framtiden.