Jag ska nog lyckas

       Livet är bra, tycker jag. Så bra det kan bli. Eller...det finns säkert jävligt mycket jag skulle kunna göra för att må ännu bättre - men jag har väl ingenting direkt att klaga över.

       Tredje terminen i plugget rivstartade med en delkurs i matematik. Inget jag gjorde vågen för. Fy satan vilket skit, rent ut sagt. Allt är bara ångest inom detta ämne för mig, det finns liksom inte ett uns av glädje som hoppar till i kroppen när jag tänker på matte. Det är sedan gammalt. Nåväl, nu är det snart över. Har betat av en muntlig redovisning, och nu är det bara hemtentan kvar. Förhoppningsvis. Kan jag faktiskt bli så att jag blir underkänd för första gången, det är inte alls helt otroligt, och då hänger ju skiten kvar ett tag. Låt detta inte hända mig.

        Nästa delkurs handlar om barns språkutveckling. Känns mer som min hemmaplan.

 

Och fotbollen rullar på. Tung period nu, som vanligt denna tid på året - fast kanske tyngre än vanligt ändå. Det känns...okej. Finns mer att ge, men jag är positiv inför framtiden. Förhoppningsvis kan det bli en väldigt trevlig säsong på mer än ett plan. Vi får se. Jag ska verkligen ge det ett försök.

        Träningsmatcherna drar igång nästa helg med bortamöte med Eskilstuna Södra. Återstår att se om man blir uttagen, då vi är fantastiskt många in truppen för tillfället, och jag antar att vi kommer att gå runt på folk så här i början, så att alla får chansen.

 

Jamen, nämen, det var en rätt jobbig start på 2015. Mycket ångest, främst tack vare plugget. Kanske enbart. Men det släppte lite efter den muntliga redovisningen förra veckan. Sedan drog vi - jag, KåGe, Påven och Templer - upp till Uppsala och Lillebror. Det blev en jävla helg det! Rensning av systemet, kan man säga, och nya minnen att lägga på banken. Sådana upptåg behövs verkligen emellanåt, så att man inte tappar galningen inom sig. Hen behöver luftas då och då, det är jag övertygad om.

         To be continued på den fronten, hoppas jag.