Jag ska nog lyckas

Två vårhärliga dagar i studentnästet blev det. Mycket bra puls på stan, och solen inbjöd till både strosande och uteserveringar för det påskfirande folket. Fast mycket till påsk var det ju inte - vad nu det är? Om vi bortser från Jesu korsfästelse så är det väl påskkärringar-gubbar-ägg och maten. Det blev det ju, hemma hos Lillebror. Mat, alltså.

          Kvällsmaten var dock en annan och intogs på Stationen. Gott och trevligt. Sedan drog vi vidare till O'learys och spontanbowling. Det utvecklades snabbt till en brödrakamp mellan mig och Lillebror. Eller snabbt och snabbt - han öppnade starkt medan jag öppnade direkt svagt. Lillebror tog därmed ut segern omgående och började fira med diverse glädjesyrliga kommentarer och segergester. Men i segeryran märkte han inte att jag knappade in mer och mer - och efter tre raka spärrar var jag om. Jag sa ingenting, men plötsligt tittade Storebror Michael på tavlan: "Va fan, hörru, Jonatan har ju gått om dig".

          Då ändrades tonläget hos Lillebror och matchen var ett faktum. En match jag kunde styra hem till Jonatan-seger. Mycket mycket viktigt.

          Sedan lämnade vi av Far och Mor på hotellet och fortsatte natten några timmar till. Och söndagen bjöd på samma härliga väder som påskaftonen.

           En härlig helg, helt enkelt.