Jag ska nog lyckas

Jaha, nyss satt man och längtade sig igenom februari, tänkte att "det här tar vi ju oss snart förbi". Lite till, bara. Och så tittar man i kalendern, och inte bara är det mars - vi är ju fanimej halvvägs in. Tid är en efterlysning vi aldrig kommer att få tag i.

         Men det känns ju gött, får jag medge. Som att livet återvänder, lite. Att det finns hopp igen efter några tröga månader.

         Och helgen flög iväg den med. Först fredag, där det blev en tur upp till Uppsala för en föreställning med komikern Jimmy Carr med Lillebror och Dammsugaren. Väldigt barnförbjuden sådan. Karln var inte rumsren på ett ställe. Men vilket jävla munläder! Två timmar av oavbrutet skämtande. Blir ju mycket, och alla skämt landade väl inte hos mig - men överlag var det en rolig show.

          Sedan lördag och match mot Arboga Södra. 3-3 slutade det och jag fick på nytt 90 minuter, denna gång på högerbacken efter ett gästinhopp som mittback mot IFK Eskilstuna veckan innan. Ett steg framåt, spelmässigt, men finns fortfarande en del att slipa på inför division 3-premiären.

          Och lördagskvällen spenderades i Västerås med Lillebror och Brorson Erik på O'learys. Boys night out, bara farbröderna och brorsonen. Trevligt värre!

           Jamen jomen annars rullar det väl på. Med allt. Mot våren!